📕 ATT LEVA AV TRO – Efterföljd – helgelse
283 Med Jesus fram i de bästa åren
Psalmen
är en ungdomspsalm, skriven i inledningen av ungkyrkorörelsen, en rörelse bland
studenter som ville bidra till ökad entusiasm och framtidstro inom Svenska
kyrkan. Därför genomfördes så kallade korståg på olika platser omkring 1910
under parollen ”Sveriges folk= ett Guds folk”. Textens ärende är att ge
inspiration och kraft till engagemang. ”De bästa åren” i första versen följs
av verser
om arbetsliv, prövningstider och livets gång. Femte versens ”män som jubla” och
verbens pluralformer avslöjar textens ålder. Texten är rik på bibelreferenser
som kan ge belysning av livet som kristen. Dock kan den i vissa delar ses som
föråldrad i vår tid.
Texten skrevs 1909 av J.A. Eklund (1863–1945), biskop och psalmförfattare,
förgrundsgestalt inom ungkyrkorörelsen och senare ledande i arbetet inför 1937
års psalmbok.
Musiken är skriven 1937 av Otto Nordlund (1952), tonsättare, domkyrkoorganist
och pianist.
Tonart F-dur, taktart C, tonomfång c’–c’’
Bibelreferenser:
Psalt 84:12 Herren Gud är sol och sköld.
Matt 17:1–8 Jesus på härlighetens berg
Matt 21:1–11 Intåget i Jerusalem
Luk 4:1–13 Jesus frestas
Luk 24:1–12 Kvinnorna och Petrus vid graven
Joh 19:17–36 Korsfästelsen.
1 Kor 15:35–49 Uppståndelse är förvandling
Upp 22:5 Det skall inte mer bli natt, och ingen behöver längre ljus från någon
lampa eller solens ljus, ty Herren Gud skall lysa över dem.
(Texter ur Bibel 2000 © Svenska Bibelsällskapet)
Psalmvalsförslag för
Söndagen efter nyår
Septuagesima
1 söndagen i fastan
6 söndagen efter trefaldighet
Uppgifter hämtade bland annat ur:
Oscar Lövgren, Psalm- och sånglexikon. 1964 spalt
169
John Ronnås, Våra gemensamma psalmer. 1990 s. 206f
Läs vidare:
Psalmernas väg. Per Olof Nisser – Inger Selander – Hans Bernskiöld. 2014–2019
Band 2 s. 206f, Tomas Fransson, textkommentar, och Hans Bernskiöld,
musikkommentar.
Tilläggsinformation:
Psalmen ingår i åtta föregående samfundsböcker enligt
Inger Selander, Index över den kristna församlingssången i
Sverige. 1979 s. 139.