📕 TILLSAMMANS I VÄRLDEN
702 Dansa med änglarna/I en värld full av kosmiska under
Texten
har fokus på barnet, ett barn som talar med sin pappa. Text och musik skrevs
1977 av Per Harling (f. 1948), präst, författare, tonsättare och översättare.
Harling berättar att en speciell upplevelse av hans barns lek, dans och
fantasi gav inspiration till psalmen. I barnets ögon kan höstlöv bli till
änglar, en blick som den vuxne har förlorat. Texten utmynnar i en uppmaning
till barnet att fortsätta att dansa, leka och sjunga och se fram emot att alla
en dag blir barn, ett eskatologiskt perspektiv. Tankarna leds till Jesu ord i
Matteusevangeliet 18:3–4 om att bli som barn för att komma in i himmelriket.
Psalmen är inte strofisk, dvs. indelad i verser med samma melodi, utan
genomkomponerad och tredelad. Hela texten är inskriven i notbilden. Den
tredje delens inledande rad används som rubrik. I första och tredje delarna
sjungs samma melodi två gånger. Durtonarten i dessa delar ansluter väl till den
glädjefyllda texten. Mittpartiet omtyds till moll, en anpassning till textens
övergång till en mer eftertänksam och allvarlig ton. Den tredje delen återgår
alltså till dur, och avslutningen blir ljus. Den dansanta rytmen harmonierar
väl med textens danstema. Melodin är medryckande och enkel, lätt att sjungas.
Tonart G-dur och g-moll, taktart 3/4, tonomfång b–c’’
Bibelreferens:
Matt 18:3–4 [Jesus sade:] ”Om ni inte omvänder er och blir som barnen kommer ni
aldrig in i himmelriket.”
(Text ur Bibel 2000 © Svenska Bibelsällskapet)
Psalmvalsförslag för
9 och 10 söndagen efter trefaldighet
Den helige Mikaels dag
Familjegudstjänst
Andra aktuella samfundsböcker:
Den svenska psalmboken med tillägg 745
Uppgifter hämtade bland annat ur:
Per Harling, Dansa med änglarna. 2023 s. 223
Per Harling, För livets skull. Minnen och tankar kring mina
psalmer. 2017 s. 44
Per Harling, Våra älskade psalmer. 2007 s. 180
Swedish Hymns and the stories behind them. Edited
by Per Harling […] 2016 s. 190f
Läs vidare:
Psalmernas väg. Per Olof Nisser – Inger Selander – Hans Bernskiöld
– Karin Karlsson. 2014–2019.
Band 4 s. 64, Karin Karlsson, kommentar