📕 LOVSÅNG OCH TILLBEDJAN
791 Sjung med glädje till Guds ära
Iona-sång.
Texten är en uppmaning till och från oss alla att sjunga till Guds ära: att
sjunga om Jesus och Anden, att prisa Fader, Son och Ande. Texten är alltså
trinitarisk, och varje gudomsperson ägnas en vers i psalmen. I den fjärde och
sista versen samlas alla tre, och här betonas också vikten av att söndringen
mellan kristna försvinner och att kristen enhet uppstår, en enhet som kommer
att väcka tro hos andra. Texten innehåller ett antal gudsbeteckningar; förutom
Gud, Fader, Jesus, Kristus, Son, mänskoson och Ande även Skapare, befriare, vän
och tröstare samt en rad bibelanspelningar.
Texten är skriven av John L. Bell (f. 1949), skotsk reformert präst, musiker,
författare och tonsättare, och Graham Maule, (1958–2019), konstnär, pedagog,
författare, båda verksamma inom Iona Community. Originalets
titel är Praise with joy the world's Creator, och psalmen
publicerades 1987 i samlingen Heaven shall not wait. Översättningen
är gjord av Jonas Jonson (f. 1939), teol dr och docent, biskop, författare och
översättare, "fritt efter text från Iona Community".
Musiken är skriven 1869 av John Goss (1800–1880), engelsk organist, lärare och
tonsättare. Melodin har traditionellt anglikansk koralkaraktär. Stämningen är
glad och högtidlig både i text och musik, en psalm lämplig som ingångspsalm på
en festdag. Den har enkla intervall och regelbunden rytm. Text och melodi
smälter väl samman. Melodin är röstkrävande, eftersom den når den högsta
tonen, d'', fyra gånger i varje vers. En sänkning till C-dur kan möjligen göra
sången lättare att sjunga.
Tonart e-moll, taktart 3/4, tonomfång b-d’’
Iona Community är en ekumenisk gemenskap med bas dels på ön Iona på Skottlands
västkust, dels i Glasgow. Sedan 1980-talet utgör liturgisk förnyelse av
gudstjänstlivet en viktig del, där även sångskapande ingår. Freds- och
rättvisefrågor lyfts fram i sångerna liksom den keltiska kristendomens
helhetssyn på skapelsen. Vissa sånger bygger på keltisk musiktradition, medan
andra har hämtats från olika delar av världen. Många av sångerna är korta och
enkla, så kallade chants, men sånger med vers och refräng förekommer också.
Sånger från Iona finns översatta till svenska, utgivna bland annat i
samlingarna Himlen och jorden sjuder och Så som på
jorden (Verbum 2000 och 2006).
Bibelreferenser:
Psalt 92:1--3 Det är gott att tacka Herren och att lovsjunga ditt namn, du den
Högste, att var morgon förkunna din nåd och var natt din trofasthet.
Matt 11:5 [Jesus sade:] ”Blinda ser och lama går, spetälska blir rena och döva
hör, döda står upp och fattiga får ett glädjebud.”
Joh 17:21-23 [Jesus sade:] ”Jag ber att de alla skall bli ett och att liksom
du, fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss. Då skall världen
tro på att du har sänt mig. Den härlighet som du har gett mig har jag gett dem
för att de skall bli ett och för att liksom vi är ett, jag i dem och du i mig,
de skall fullkomnas och bli ett. Då skall världen förstå att du sänt mig och
älskat dem så som du har älskat mig.”
Apg 2:32–33 Gud har upphöjt honom med sin högra hand, och sedan han enligt
löftet tagit emot den heliga anden av Fadern har han nu utgjutit den, så som ni
här ser och hör.
1 Kor 12:4–11 Nådegåvorna är olika, men Anden densamme. […] Hos var och en
framträder Anden så att den blir till nytta. Den ena får genom Anden gåvan att
meddela vishet, den andre kan med samma Andes hjälp meddela kunskap. En får
tron genom Anden, en annan genom samma Ande gåvan att bota, en annan får kraft
att göra under. […] Allt detta åstadkommer en och samma Ande genom att fördela
sina gåvor på var och en så som den själv vill.
Ef 4:3 Sträva efter att med friden som band bevara den andliga enheten.
Fil 2:2 Gör då min glädje fullkomlig genom att visa enighet.
(Texter ur Bibel 2000 © Svenska Bibelsällskapet)
Psalmvalsförslag för
Heliga trefaldighets dag
14 söndagen efter trefaldighet
Tacksägelsedagen
Andra aktuella samfundsböcker:
Psalmer i 2000-talet 918
Läs vidare:
Psalmernas väg. Per Olof Nisser – Inger Selander – Hans Bernskiöld
– Karin Karlsson.
2014–2019.
Band 4 s. 221, Karin Karlsson, kommentar