📕 LOVSÅNG OCH TILLBEDJAN

791 Sjung med glädje till Guds ära

Iona-sång. Texten är en uppma­ning till och från oss alla att sjunga till Guds ära: att sjunga om Jesus och Anden, att prisa Fader, Son och Ande. Texten är alltså trinitarisk, och varje gudomsperson ägnas en vers i psalmen. I den fjärde och sista versen samlas alla tre, och här betonas också vikten av att söndringen mellan kristna försvinner och att kristen enhet uppstår, en enhet som kommer att väcka tro hos andra. Texten innehåller ett antal gudsbeteck­ningar; förutom Gud, Fader, Jesus, Kristus, Son, mänskoson och Ande även Skapare, befriare, vän och tröstare samt en rad bibel­anspelningar.

Texten är skriven av John L. Bell (f. 1949), skotsk reformert präst, musiker, författare och tonsättare, och Graham Maule, (1958–2019), konstnär, pedagog, författare, båda verksamma inom Iona Community. Originalets titel är Praise with joy the world's Creator, och psalmen publicerades 1987 i samlingen Heaven shall not wait. Översätt­ningen är gjord av Jonas Jonson (f. 1939), teol dr och docent, biskop, författare och översät­tare, "fritt efter text från Iona Community".

Musiken är skriven 1869 av John Goss (1800–1880), engelsk organist, lärare och tonsättare. Melodin har traditionellt anglikansk koralkaraktär. Stäm­ning­en är glad och högtidlig både i text och musik, en psalm lämplig som ingångspsalm på en fest­dag. Den har enkla intervall och regelbunden rytm. Text och melodi smälter väl samman. Melodin är röstkrävande, efter­som den når den högsta tonen, d'', fyra gånger i varje vers. En sänk­ning till C-dur kan möjligen göra sången lättare att sjunga.
Tonart e-moll, taktart 3/4, tonomfång b-d’’

Iona Community är en ekumenisk gemenskap med bas dels på ön Iona på Skottlands västkust, dels i Glasgow. Sedan 1980-talet utgör liturgisk förnyelse av gudstjänstlivet en viktig del, där även sång­skapande ingår. Freds- och rättvisefrågor lyfts fram i sångerna liksom den keltiska kristen­dom­ens helhetssyn på skapelsen. Vissa sånger bygger på keltisk musiktradition, medan andra har hämtats från olika delar av världen. Många av sångerna är korta och enkla, så kallade chants, men sånger med vers och refräng förekommer också. Sånger från Iona finns översatta till svenska, utgivna bland annat i samlingarna Himlen och jorden sjuder och Så som på jorden (Verbum 2000 och 2006).

Bibelreferenser:
Psalt 92:1--3 Det är gott att tacka Herren och att lovsjunga ditt namn, du den Högste, att var morgon förkunna din nåd och var natt din trofasthet.
Matt 11:5 [Jesus sade:] ”Blinda ser och lama går, spetälska blir rena och döva hör, döda står upp och fattiga får ett glädjebud.”
Joh 17:21-23 [Jesus sade:] ”Jag ber att de alla skall bli ett och att liksom du, fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss. Då skall världen tro på att du har sänt mig. Den härlighet som du har gett mig har jag gett dem för att de skall bli ett och för att liksom vi är ett, jag i dem och du i mig, de skall fullkomnas och bli ett. Då skall världen förstå att du sänt mig och älskat dem så som du har älskat mig.”
Apg 2:32–33 Gud har upphöjt honom med sin högra hand, och sedan han enligt löftet tagit emot den heliga anden av Fadern har han nu utgjutit den, så som ni här ser och hör.
1 Kor 12:4–11 Nådegå­vor­na är olika, men Anden densamme. […] Hos var och en framträder Anden så att den blir till nytta. Den ena får genom Anden gåvan att meddela vishet, den andre kan med samma Andes hjälp meddela kunskap. En får tron genom Anden, en annan genom samma Ande gåvan att bota, en annan får kraft att göra under. […] Allt detta åstadkommer en och samma Ande ge­nom att fördela sina gåvor på var och en så som den själv vill.
Ef 4:3 Sträva efter att med frid­en som band bevara den andliga enheten.
Fil 2:2 Gör då min glädje fullkomlig ge­nom att visa enighet.
(Texter ur Bibel 2000 © Svenska Bibelsällskapet)

Psalmvalsförslag för
Heliga trefaldighets dag
14 söndagen efter trefaldighet
Tacksägelse­dagen

Andra aktuella samfundsböcker:
Psalmer i 2000-talet 918

Läs vidare:
Psalmernas väg. Per Olof Nisser – Inger Selander – Hans Bernskiöld – Karin Karlsson.
2014–2019.
Band 4 s. 221, Karin Karlsson, kommentar