📕 TILLSAMMANS I VÄRLDEN
707 På vägarna ute i världen
Texten
har delvis bönens, delvis berättelsens form. Den är enkelt och
lättillgängligt skriven både i fråga om språk och form, kanske främst för barn
men den inkluderar alla. Till Gud riktas en bön om nåd och trygghet för de
utsatta men också en bön för oss själva att vår kärlek ska väckas liksom vår
vilja att hjälpa. Den ger ett starkt uttryck för solidaritet, en tidlös text på
biblisk grund men en text som i vår tid leder naturligt tankarna till de många
flyktingarna i världen. Glädjen i att ge och att hjälpa uttrycks genom Jesu ord
att det är saligare att ge än att ta.
Texten är skriven av Britt G. Hallqvist (1914–1997), författare, översättare,
expert i 1969 års psalmkommitté och teol hedersdoktor. Den ingår i
författarens Bönbok för barn 1960.
Musiken är skriven 1984 av Egil Hovland (1924–2013), norsk organist och
tonsättare. Melodin är en mjuk visa. Harmoniken är inte helt traditionell men
ändå inte komplicerad.
Tonart g-moll, taktart 6/8, tonomfång c’–c’’
Bibelreferenser:
3 Mos 19:33–34 Om en invandrare slår sig ner i ert land, skall ni inte
förtrycka honom. Invandraren som bor hos er skall ni behandla som en infödd.
Du skall älska honom som dig själv, ni var ju själva invandrare i Egypten.
Matt 25:40 [Jesus sade:] ”Vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är
mina bröder, det har ni gjort för mig.”
Apg 20:35 Ni skall ta er an de svaga med herren Jesu egna ord i minne: Det är
saligare att ge än att få.
(Texter ur Bibel 2000 © Svenska Bibelsällskapet)
Psalmvalsförslag för
3 söndagen i advent
Septuagesima
Midfastosöndagen
4, 9, 11, 13, 20 och 21 söndagen efter trefaldighet
Domssöndagen
Johannes döparens dag
Andra aktuella samfundsböcker:
Psalmer i 2000-talet 958, Segertoner 622
Uppgifter hämtade bland annat ur:
Sven-Åke Selander, Vägar till tro. Om Britt G. Hallqvists psalmer i ett
livsperspektiv s. 99 (s. 86–114 i: Britt G. Hallqvist – diktare och
teolog. 2014).
Läs vidare:
Psalmernas väg. Per Olof Nisser – Inger Selander – Hans Bernskiöld
– Karin Karlsson. 2014–2019.
Band 4 s. 252, Karin Karlsson, kommentar