📕 FRAMTIDEN OCH HOPPET – Himlen
749 Mitt hem är där på den andra stranden
I
denna hemlandssång beskrivs himlen som hemmet, ”den andra stranden”, på andra
sidan av den flod som skiljer jord och himmel åt. I himlen upphör tiden, ”där
livets timglas ej rinner ut”, och ingen behöver längre ta avsked. Jordens
mörker och natt ställs i kontrast mot himlen, där det alltid är ljust, för Gud
själv är solen. I den sista versen hämtas en bild från havet: när döden är
besegrad behöver ingen sjöman förlisa, och ingen mor behöver längre sörja sitt
barn. Refrängen sjunger in budskapet att ”Jesu vänner” har sitt hemland i
himlen, där synd och sorg inte längre finns. Texten är huvudsakligen baserad
på Uppenbarelseboken.
Text och musik är skrivna av Karl Gustaf Sjölin (1857–1937), evangelist inom
Helgelseförbundet och sångförfattare. Sången publicerades i sånghäftet Väckelse-
och hemlandssånger (1923) och i Örebromissionens sångbok Andliga
sånger, utgiven 1931.
Tonart E-dur, taktart C, tonomfång b–ciss’’
Bibelreferenser:
Fil 3:20 Vårt hemland är himlen, och därifrån väntar vi också den som skall
rädda oss, herren Jesus Kristus.
Upp 21:4 Han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas
mer, och ingen sorg och ingen klagan och ingen smärta skall finnas mer. Ty det
som en gång var är borta.
Upp 21:23–24 Och staden behövde varken sol eller måne för att gå ljus, ty Guds
härlighet lyser över den, och Lammet är dess lampa och folken skall leva i
detta ljus.
(Texter ur Bibel 2000 © Svenska Bibelsällskapet)
Psalmvalsförslag för
Söndagen före domssöndagen
Begravning
Andra aktuella samfundsböcker:
Segertoner 667
Uppgifter hämtade bland annat ur:
Arbetsmaterial från Frikyrkliga psalmkommittén, Equmeniakyrkans arkiv i
Bromma
Oscar Lövgren, Psalm- och sånglexikon. 1964 spalt 640
Inger Selander, O hur saligt att få vandra. 1980 s. 265
Tilläggsinformation:
Psalmen ingick i fyra föregående samfundsböcker enligt
Inger Selander, Index över den kristna församlingssången i Sverige. 1979
s.1455.